Wild and crazy...
© Catrin Petersson
Inser att dagen "D" högtidligt har infunnit sej. Fina vita papper som kostat skjortan har omsorgsfullt valts ut hos damen i stan som har målarmaterial i den lilla källaren. Allt ligger nu på ett av borden som gemensamt bildar ett långbord. Nya penslar tittar för första gången fram ur sina prassliga plastförpackningar. Färgkuberna ligger i perfekta rader i den lilla trälådan. En förväntansfull grupp på 10 personer, flest kvinnor, skulle förverkliga en inre dröm. Alla hade fastnat för annonsen: "Våga måla Akvarell & Akryl!" Kurslokalen var en gammal fiskarbyssja i en liten fiskeby på Västkusten. När halva kurstiden för kvällen gått och jag fortfarande sitter med penseln i handen utan att ha vågat nudda spetsen mot det vita pappret med fin struktur, upplyser den konstnärliga läraren mej om att
- Det finns fler pappersark i butiken om du inte blir nöjd...hon ser på mej med ömsom bekymrad, ömsom barsk blick.
- Det här är så STORT! försöker jag förklara.
- "STORT"? undrar hon.
- Jag har velat måla i hela mitt liv, förstår du, säger jag igen och känner hur tårarna bränner i ögonen och en tår faller ner - plask! på pappret.
Till slut plockar hon fram en lång bambupinne på 1½ m. tejpar fast penseln längst ut, lägger pappret (det dyra) på golvet och ber mej att måla av kompisen jämte.
- Måla nu! Det här hjälper dej att släppa hämningarna, nu kan det inte bli perfekt! Tills nästa gång tipsar hon mej om att ta med en flaska vin också så att jag blir lite "wild and crazy". Det hjälpte faktiskt. Det där med bambupinnen alltså. Det där tipset med vin låter lockande...ska nog testa det nån gång också. Det lustiga är att just denna målningen är jag extra stolt över. Har ramat in den och jag känner mej NÖJD varje gång jag tittar på den. Man lär så länge man lever...