tinablick photo

Barnet i dikten

Är det du, är det du, allra käraste barn
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad vi längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar vi väl knappast tro,
fast det var då vår enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro. 
Kom och sätt dig hos oss, lilla barn.

Får vi krama dig sakta ett slag?
Vi vill känna, att du är oss nära,
Vi vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

♥