För tre år sedan köpte vi en kanin som gjorde att vår familjs djurrädsla reducerades rejält och resultatet blev ett par år senare en hund. Visserligen en väldigt liten - men i alla fall! Alla hade en väldig respekt första tiden för valpens sylvassa tänder och morrande när han inte fick som han ville. Med tiden har det gett med sig och vi behandlar honom (vovven) som en i familjen. Pga hunden vågar vi nu alltså  tom hålla i APOR som om det vore den naturligaste sak i världen...! Det var inte konstigare att bära och leka med en apa än att kela med våran Kezo där hemma. Dottern frågade ung. en gång varannan minut om vi inte kunde köpa en av dem men jag tror vi stoppar där...
På bilderna syns:
(Förutom aporna) Lucas, Maja, Felix, Denise och jag.
Fotografer: Lanai