tinablick photo

Inte klokt. Tror knappt att det är sant. De två längsta i familjen har lagat kvällsmyset. Hemmagjord pizza. De satte dock ett ultimatum;

- Inte mej emot. Brukar resonera som så att all musik blir bra om den spelas tillräckligt högt, så det kändes helt OK. Sen ett par timmar tillbaks har jag dock möjligen ändrat åsikt en smula...Eftersom de som är så långa (och jag så kort) skulle slippa sätta sej på huk för att höra vad deras chefskock sa till  dem, var jag uppflugen på en pall för att komma i jämnhöjd med mina undersåtar. Trots det hade jag svårt att göra min röst hörd under denna ljudnivån. De två grabbsen var inte direkt självgående i köksarenan så det var nödvändigt med tydliga instruktioner och en fast blick som inte vek undan en sekund för att genomföra detta testprojekt. Efter en timmas mimande, gestikulerande påhittat teckenspråk och hörselskydd var de två plåtarna med italienskt vitlöksdoftande godbitar färdiggräddade. Rykande heta serverades de till alla, som slogs om de bästa bitarna.

- Mums, det här var det godaste vi ätit på länge! får jag och min man fram mellan tuggorna medans smält ost rinner i min ena mungipa.

- Det här bara måste vi göra om! säger jag på nytt när jag ivrigt smaskande tar en tredje pizzaslice och vänder mej mot sönerna. Ser framför mej en skimrande idyll med familjekväll i TV-soffan och bordet fullt av godsaker fram till midnatt...