vatten = må bra

/ Permalink / 0


© Catrin Petersson

 

Träna, träna, träna...
- Allt måste man träna på för att bli någorlunda bra, tänker jag för mej själv när jag stoppar ner penslarna för denna gången. Har för första gången provat att måla VATTEN med akrylfärger. Kändes både lätt och svårt på samma gång. Det är nåt magiskt med vatten...duscha, bada bubbelpool, simma i varma källor, cykla längs havet, klippor...
- Vad är det som får oss så lugna av just detta?
Det sägs att det är omedvetna minnen från tiden i mammas mage. Havsbruset påminner dessutom om de första ljuden man som människa upplever nio månader i sträck. Tydligen mådde alla prima just den perioden!!

fadderbarn

/ Permalink / 2
© Catrin Petersson
 
 
Ingen större kvalitet på undertecknad "konstnär" men tavlan fyller ändå sin funktion.
Killen nere i höger hörn heter Rooplal och bor i Indien. Sen några år tillbaka är han vårt fadderbarn. Vi brevväxlar ganska flitigt enligt oss - alldeles för sällan enligt honom. En gång fick vi en vädjan om att höra av oss lite oftare för han var riktigt, riktigt besviken och ledsen varje dag han inte fick någon post från Sverige...Rooplal är nio år och busig enligt tolken som översätter hans tankar till text. Han ritar oftast väldigt omsorgsfulla och noggranna teckningar till oss och berättar om vad han brukar leka, äta, vilka högtider han firar osv. Brevet till vänster på bilden har Rooplals far låtit en kunnig person överföra till skrift åt honom  för att vi skulle få se hur deras bokstäver ser ut. De i familjen kan varken läsa eller skriva. Slutligen så finns det en dikt i mitten som min näst äldste son skrev när han gick i nian. Ville föreviga den på nåt sätt och tyckte den passade i detta sammanhang.
 
 
 
HOPP
Ett barn som lider.
Ett barn som svälter maktlöst.
Ett barn som så oskyldigt ligger
ensam, övergiven och plågas.
Ett barn som endast har hoppet kvar.
Hoppet om en hjälpande hand.
Hoppet om att en dag kunna leka.
Hoppet om att vara ett barn.
Hoppet om en värld där man
hjälps åt och är tillsammans.
Hoppet om en bättre värld.
Hoppet om liv.
 
// Felix
 
 
 
 
Catrin
 
 
 
 

Wild and crazy...

/ Permalink / 2


© Catrin Petersson

Inser att dagen "D" högtidligt har infunnit sej. Fina vita papper som kostat skjortan har omsorgsfullt valts ut hos damen i stan som har målarmaterial i den lilla källaren.  Allt ligger nu på ett av borden som gemensamt bildar ett långbord. Nya penslar tittar för första gången fram ur sina prassliga plastförpackningar. Färgkuberna ligger i perfekta rader i den lilla trälådan. En förväntansfull grupp på 10 personer, flest kvinnor, skulle förverkliga en inre dröm. Alla hade fastnat för annonsen: "Våga måla Akvarell & Akryl!"   Kurslokalen var en gammal fiskarbyssja i en liten fiskeby på Västkusten. När halva kurstiden för kvällen gått och jag fortfarande sitter med penseln i handen utan att ha vågat nudda spetsen mot det vita pappret med fin struktur, upplyser den konstnärliga läraren mej om att
- Det finns fler pappersark i butiken om du inte blir nöjd...hon ser på mej med ömsom bekymrad, ömsom barsk blick.
- Det här är så STORT! försöker jag förklara.
- "STORT"? undrar hon.
- Jag har velat måla i hela mitt liv, förstår du, säger jag igen och känner hur tårarna bränner i ögonen och en tår faller ner - plask! på pappret.
Till slut plockar hon fram en lång bambupinne  på 1½ m. tejpar fast penseln längst ut, lägger pappret (det dyra) på golvet och ber mej att måla av kompisen jämte.
- Måla nu! Det här hjälper dej att släppa hämningarna, nu kan det inte bli perfekt! Tills nästa gång tipsar hon mej om att ta med en flaska vin också så att jag blir lite "wild and crazy". Det hjälpte faktiskt. Det där med bambupinnen alltså. Det där tipset med vin låter lockande...ska nog testa det nån gång också. Det lustiga är att just denna målningen är jag extra stolt över. Har ramat in den och jag känner mej NÖJD varje gång jag tittar på den. Man lär så länge man lever...

Till top