Svea strandcafé i Varberg

företag / Permalink / 0
 
Som fru till en man som pratat om café sedan 20-årsåldern blev jag eld och lågor när annonsen dök upp förra året om att ett just sådant ställe var till salu några 100 meter hemifrån. Dessutom låg det längs Apelvikens strand - stranden som han alltid älskat. Lade upp tidningen under näsan på min äkta hälft vid frukosten och sa att - "nu eller aldrig" - "Tar du inte denna chansen vill jag aldrig någonsin höra ett ord om cafédrömmar så länge jag lever!", sa jag med eftertryck och allvarlig blick. - "Det kan ju faktiskt vara så att man växer ur vissa drömmar." -"Att de bara finns där av gammal vana...", förklarade jag för att förtydliga vad jag menade, medans jag fyllde på mannens kaffekopp.
 
Efter några veckor var det bestämt. Vi var caféägare. Konstaterade också enstämmigt att vi kunde ingenting om restaurangbranchen... Alltså måste vi ragga personal. Vi hade X antal månader på oss att hitta rätt människor, måla, snickra och fräscha upp stället samt att även att skaffa rättigheter. Kan säga att de X antal månader behövdes för det...
 
Efter att 2012 haft världens bästa drivande personal har strandcaféet utvecklats från att inte bara vara ett café - utan även ¨kök och bar¨. Mycket påhittiga och kreativa personer har även förvandlat stället till ett litet nöjesfält med artister och happenings som flitigt avlöst varandra.
 
Fler bildcollage om sommaren 2012  kommer med tiden för dig som är nyfiken på vad vi haft för oss...

starka blodsband

/ Permalink / 0
 
I en viss ålder känns kusiner näst intill som syskon, för de allra flesta små bebisar är kusinkontakten den allra första relationen med andra barn. Egna jämnåriga - förutom med eventuella syskon - har inte riktigt börjat ta fart och därför bygger kusiner enligt min erfarenhet en tight relation redan tidigt.
 
 
Tyvärr ebbar ofta relationen av någon anledning sakta ut, eller åtminstone minskar något, i 20-årsåldern.
Men lugn - TROTS glesare möten, blir kusiner för alltid, nära vänner med varandra - faktiskt resten av ditt liv - även om det t.o.m. går ÅR mellan mötena... - Känns tryggt och bra, eller hur?!
 
Modeller: Robin, Joel & Jacob
 
 
 

"Känd" far och son

/ Permalink / 2
 
Dessa coola grabbar mötte jag upp på stranden i sanddynorna en mulen högsommardag 2012. De hade rest ända ifrån huvudstaden för att hälsa på släkten i Varberg och tänkte köra flera flugor i en smäll. Middagar, umgänge, semester och fotografering.
När vi fotat en stund - slängde jag i förbifarten ur mig att pappan påminde väldigt mycket om en kille i stan som jag inte sett på typ sisådär 25 år, som kallades för Putte.
" Oj, det har ingen kallat mig på måånga år..." svarade pappan och log, lite generat. "Inte klokt vad ett utséende etsar sig fast våra hjärnor - om man tänker på hur mycket människor man stöter på under sitt liv..." kom vi överens om.
Efter detta konstaterande fick jag ta ett nytt, djupt andetag och det var som att börja om från början. Nu var det ju en person jag tyckte mig känna till litegrand och inte en främling från Stockholm. Fick en annan syn på pappan med sonen; SAMMA person - men ändå inte, liksom...
 
Modellerna: Patrik och Jacob
 
Till top