Släkten är stor...

/ Permalink / 3












När jag våren 2008 kom på en idé om att måla av hela släkten visste jag nog inte vad jag gav mej in på. Vi är ju så MÅNGA! Efter halva året tog jag en paus på ett år. Har hittat lusten på nytt och levererar sen en månad tillbaks till alla kalas som rullar på med födelsedagsbarn. Vi är ju sådana i denna släkten att ca 30 personer firar varandras högtider. Hela tiden...

Alla har kalas.
Alla kommer alltid.
Alla prioriterar verkligen att kunna vara med.
- Tvång?
Näpp! - vi har ju så kul varje gång vi ses!

Så det gäller att ligga i med framförhållning och ha färger, tavlor och fräscha penslar på lager. Det går bra att beställa också men då tar jag en liten summa för det trevliga och angenäma "besväret". ;)

catrinpetersson@hotmail.com



Tror knappt det är sant...

vardagsliv / Permalink / 2



Inte klokt. Tror knappt att det är sant. De två längsta i familjen har lagat kvällsmyset. Hemmagjord pizza. De satte dock ett ultimatum;
- HÖG MUSIK??!!
- Inte mej emot. Brukar resonera som så att all musik blir bra om den spelas tillräckligt högt, så det kändes helt OK. Sen ett par timmar tillbaks har jag dock möjligen ändrat åsikt en smula...Eftersom de som är så långa (och jag så kort) skulle slippa sätta sej på huk för att höra vad deras chefskock sa till  dem, var jag uppflugen på en pall för att komma i jämnhöjd med mina undersåtar. Trots det hade jag svårt att göra min röst hörd under denna ljudnivån. De två grabbsen var inte direkt självgående i köksarenan så det var nödvändigt med tydliga instruktioner och en fast blick som inte vek undan en sekund för att genomföra detta testprojekt. Efter en timmas mimande, gestikulerande påhittat teckenspråk och hörselskydd var de två plåtarna med italienskt vitlöksdoftande godbitar färdiggräddade. Rykande heta serverades de till alla, som slogs om de bästa bitarna.
- Mums, det här var det godaste vi ätit på länge! får jag och min man fram mellan tuggorna medans smält ost rinner i min ena mungipa.
- Det här bara måste vi göra om! säger jag på nytt när jag ivrigt smaskande tar en tredje pizzaslice och vänder mej mot sönerna. Ser framför mej en skimrande idyll med familjekväll i TV-soffan och bordet fullt av godsaker fram till midnatt...

Tomt.

Två av de sex stolarna är tomma...
Pizzan med vitlök och oreganodoft var på väg att bytas ut mot shampo, tvål, tandkräms- och Armanidoft.
- Kvällen är ung!
tyckte dom och var redan på väg ut genom ytterdörren. Själv rullade jag sakta och mödosamt över till saccosäcken och satte mej säkert till rätta med resten av familjen. Tur vi är så många att det alltid finns nån att mysa med...






Barndomsminnen...

vardagsliv / Permalink / 2


Vill du kolla på filmen så glöm inte stänga av ljudet på I-poden till vänster på sidan. Klicka på det nedersta tecknet i cirkeln (pilen och de två strecken) Då slipper du musiken och hör Linus istället.


Linus på linjen. Det här tyckte jag var dagens höjdpunkt på TV:n under 70-talet. Då tyckte jag att pausfilmen varade i en onödigt KORT stund. Minns att det var så otroligt fint med färgerna som ändrade skepnad. Berodde nog på att färgTV:n var relativt nyuppfunnen. Nu känns det mer som om de två och en halv minutrarna segar sej fram. Att jag nästan inte har tålamod att se klart den lilla filmsnutten.
- Undrar varför egentligen...?
- Fast lite kul tycker jag nog att den fortfarande är trots allt...hahaha!!!
Till top