tinablick photo

Mitt i den härliga Thailandsvärmen poppade det upp varningsskyltar lite här och var. Det gav alla en tankeställare och ortsbefolkningen berättade uppgivet för oss turister om hur deras små restauranger och ägodelar försvunnit. Hela kroppen beskrev med yviga gester om hur stor vågen var och vilken förödelse den hade ställt till med. Fortfarande känns det färskt för både dem och oss och allas huvuden blickade ner i marken av medkänsla för någon sekund. En viss sorg kommer alltid att finnas kvar när tsunamin kommer på tal. Utanför hotellet fanns det nu en stor pelare med larm på om det mot förmodan skulle inträffa igen och skyddsrum var utpekade. En bit ifrån fanns en svensk kvinna som startat upp ett barnhem för de småttingar som förlorat båda sina föräldrar för nästan exakt sju år sedan. Det känns så nyss.

- Tiden går fort!